All kärlek svämmar över i tårar

Sanningen enligt mig

Att vara smart innebär inte att man kan bevisa för folk att man har rätt genom att dra till med en teori som ändå ingen orkar lyssna på. Att vara smart innebär heller inte att man har högt IQ. Är man så dum att man tror att man är bättre än alla andra ,för att man berättar en korrekt teori om någonting obetydligt och inte kan förstå en mening som innehåller några enkla ord, då är man fan inte smart. Bara allmänt trög.
Om man nu anser sig så smart, som alltför många gör för att de har "bevis" på det. Varför inte göra något för samhället då? Någonting för världen?

Spiral

Flickan är högst upp. Det är svårt, hon börjar gå neråt,runt,runt. Hennes tårar ligger precis bakom ögonlocken. Men än syns dem inte. Hon vill hinna ner innan tårarna rinner över, och helst vill hon inte möta någon på vägen ner. Skulle någon fråga henne hur hon mår är hon säker på att bägaren skulle rinna över. Hon skulle inte klara av att ljuga, ingen skulle tro på att hon mår bra om tårarna strömmade från hennes kinder. Flickan fortsätter neråt, hon har börjat gå fortare. Tror hon. Men hon vet inte för det verkar som om hon aldrig kommer fram. Som om hon är oändligt långt upp och ingen kan få henne att komma ner. För ingen kommer hjälpa henne förren tårarna kommit. Och dem kommer hon inte låta falla.

Glädjens rum

Att rusa in i glädjens rum kan ibland vara skrämmande.
Men bortse från det som är skrämmande och se på det som är underbart. Glädjen som finns i detta rum kan hålla din själ vid liv en god stund, om du bara tar steget och gör det. Rusa, rusa in i rummet,till glädjen. Rusa till det som kommer få ditt hjärta att trivas. Till det som så många talar om. Ge dig av från det som skadar, det kan vara en lång väg, men du kommer att lyckas. Och när du väl är framme kan även du tala om det underbara, glädjens rum.

Mamma

I parken springer en liten flicka omkring i sin blommiga kjol, flickan har nyss fyllt tre år. Hon springer runt träden och skrattar åt ankorna. Hennes blonda hår leker i vinden som på en ängel. Ibland stannar hon upp för att titta så att mamma inte är allt för långt bort. Men mamma lämnar inte sin plats, hon sitter hela tiden kvar på den mjuka filten och ler bort mot sin flicka. Flickans fräkniga ansikte blommar upp i ett brett leende när hon märker att mammas uppmärksamhet riktas mot henne.

Det är första dagen i skolan, den sexåriga flickan sitter bland femton andra nervösa men förväntansfulla barn. Hon tittar sig omkring och tänker "nu är jag stor och ska börja skolan". Flickan är glad, de klarblåa ögonen glittrar och hela ansiktet lyser av stolthet. Men trots att hon nu är så stor att hon ska börja skolan, vänder hon sig om för att se om mamma fortfarande sitter på stolen bakom henne, det gör hon. Flickan blir lugn, hon vet att mamma inte lämnar henne.

Det är morgon, snön glimmar i morgonljuset. Flickan vaknar tidigt för det är ju inte vilken morgon som helst. Det är nämligen den dagen på året som flickan längtar efter mest, julafton.När hon kommer ner till det julpyntade köket känner hon lukten av pepparkakor. Trots att morgonen än är tidig är mamma redan uppe och bakar. För dagen måste ju bli perfekt. Och vad gör inte en julafton mer perfekt än nybakade pepparkakor? Mamma tittar på flickan och säger "titta i garaget". Redan då vet flickan att hon ska få det hon önskat sig mest av allt. Flickan är tio år nu, hon tittar på sin alldeles egna röda nya cykel. Mamma står precis bakom henne och ler.

Torra tårar

Tårar som kommer från hjärtat är tårar med känslor, äkta tårar alltså. När man gråter dessa tårar finns det en betydelse. När betydelsen är slut är även de äkta tårarna slut, bara de torra som fortsätter strömma längs bleka kinder. När väl de torra tårarma börjat komma är de svåra att stoppa. Man glömmer anledningen till varför man gråter när betydelsen sakta tynar, då tar torra tårar chansen, chansen att kunna rinna i all oändlighet eftersom ingen längre vet varför dem är där...

film

Folk säger att livet inte är som i film. Men tänker man efter ett litet tag, så egentligen, varför skulle inte livet kunna jämnföras med film? De flesta filmer har en punkt där människan ska kunna känna igen sig själv. Hur bra är filmen annars? "Kärlek hit och kärlek dit, alla lever lyckliga i alla sina dagar. vilket skitsnack" säger den 45 åriga kvinnan som nyss kollat på kärleksfilm Filmen slutar oftast lyckligt. Och vi tänker. "tänk om livet hade varit som i film" Detta säger vi utan att tänka. Livet är väldigt ofta som i filmer bara det att en film varar i ca 2h och våra liv varar för det mesta i ca 80år. I filmen ses bara en sektion av ens liv. Tänk dig när du någon gång är riktigt kär. Du tar första steget och kysser kärleken, sedan blir allt bättre och bättre. Någon gång bråkar ni, men det löser sig. Men till sist kommer bomben och allt det lyckliga är helt plötsligt skit, vad händer då? Jo du blir deppig och mår skit. Men sedan efter ett tag blir det bättre och du hittar en ljuspunkt. PANG där har du en film! Börjar bra, problem uppstår, problemet löser sig. Ungefär så fungerar väldigt många filmer. Och så fungerar även väldigt många människors liv, Givetvis med mer känslor. Lägger man ihop ett antal olika sorts filmer kan man få ihop saker som stämmer bra ihop med ens liv. Så länge man inte jämnför livet med en film rakt av. Självklart finns det undantag, men själva meningen "livet borde vara som i film" borde tänkas över en del...