Spiral

Flickan är högst upp. Det är svårt, hon börjar gå neråt,runt,runt. Hennes tårar ligger precis bakom ögonlocken. Men än syns dem inte. Hon vill hinna ner innan tårarna rinner över, och helst vill hon inte möta någon på vägen ner. Skulle någon fråga henne hur hon mår är hon säker på att bägaren skulle rinna över. Hon skulle inte klara av att ljuga, ingen skulle tro på att hon mår bra om tårarna strömmade från hennes kinder. Flickan fortsätter neråt, hon har börjat gå fortare. Tror hon. Men hon vet inte för det verkar som om hon aldrig kommer fram. Som om hon är oändligt långt upp och ingen kan få henne att komma ner. För ingen kommer hjälpa henne förren tårarna kommit. Och dem kommer hon inte låta falla.