Mamma

I parken springer en liten flicka omkring i sin blommiga kjol, flickan har nyss fyllt tre år. Hon springer runt träden och skrattar åt ankorna. Hennes blonda hår leker i vinden som på en ängel. Ibland stannar hon upp för att titta så att mamma inte är allt för långt bort. Men mamma lämnar inte sin plats, hon sitter hela tiden kvar på den mjuka filten och ler bort mot sin flicka. Flickans fräkniga ansikte blommar upp i ett brett leende när hon märker att mammas uppmärksamhet riktas mot henne.

Det är första dagen i skolan, den sexåriga flickan sitter bland femton andra nervösa men förväntansfulla barn. Hon tittar sig omkring och tänker "nu är jag stor och ska börja skolan". Flickan är glad, de klarblåa ögonen glittrar och hela ansiktet lyser av stolthet. Men trots att hon nu är så stor att hon ska börja skolan, vänder hon sig om för att se om mamma fortfarande sitter på stolen bakom henne, det gör hon. Flickan blir lugn, hon vet att mamma inte lämnar henne.

Det är morgon, snön glimmar i morgonljuset. Flickan vaknar tidigt för det är ju inte vilken morgon som helst. Det är nämligen den dagen på året som flickan längtar efter mest, julafton.När hon kommer ner till det julpyntade köket känner hon lukten av pepparkakor. Trots att morgonen än är tidig är mamma redan uppe och bakar. För dagen måste ju bli perfekt. Och vad gör inte en julafton mer perfekt än nybakade pepparkakor? Mamma tittar på flickan och säger "titta i garaget". Redan då vet flickan att hon ska få det hon önskat sig mest av allt. Flickan är tio år nu, hon tittar på sin alldeles egna röda nya cykel. Mamma står precis bakom henne och ler.